jag är livrädd.
humörsvängningarna blir större och större.
jag är inte närvarande.
minns knappt något från den senaste tiden.

det är lugnt så länge inget händer.
så länge inget får mig att svaja.
jag trodde tjafset skulle försvinna när hon lämnade mig.
men tydligen fortsätter det.
och jag klarar inte av det.
påminner bara om allt jobbigt.
och jag vill komma vidare från det.
det fick mig att svaja ikväll.
tur att jag ska till vup imorgon.

jag försöker göra rätt,
försöker vara bra.
men hur jag än gör,
hur mycket jag än kämpar,
så blir allt fel.

idag är en uppochner dag.
ena sekunden på bra humör,
andra på dåligt.
att jag fick prata med älskling tre gånger idag gjorde mig glad.
att jag har så fina vänner och så fin klass gör mig glad.
men känslor som stormar,
blåser bort mig från världen.
greppet lossnar.
jag håller på att tappa taget.

idag fick jag mitt läkarutlåtande för att kunna söka aktivitetsersättning till hösten.
"borderline personlighetsstörning, PTSD, ångestsyndrom, depression och dissociativt/gränspsykotiskt beteende."
känner mig jättesjuk när jag ser alla diagnoser på pappret.
men:
"psykisk status: god formell och emotionell kontakt. grundstämning neutral. blyg i framtoningen. ingen ångest i rummet vid undersökningen. gott hopp om framtiden."

det värsta är att jag bara skjuter upp allt, allt jag måste möta för att komma vidare.
men till hösten.
då jävlar ska jag möta det.
livrädd.

nu vill jag bara att något jag gör ska bli rätt.

och sjuk är jag.
hatar det.
sjukt less på att vara sjuk.
hostar som en tok, feber, mår skit.
ja, jag tycker att jag får klaga.
jävla sjuklighet.

ryckt hela dagen.
hatar mina ryckningar, inte haft så mycket problem den senaste tiden.
bara nån gång per vecka.
inte en hel dag.
suger!

och nu har jag huvudvärk också.
undrar om det hänger ihop?

(kommer knappt hinna blogga denna och nästa vecka, dags för coda!)

borderline.
ptsd.
förstör mitt liv.
förstör allt.

vad händer?
jag förstör.
det förstör.

hjärtat smärtar.
själen blöder.

jag skriker.

(jagälskardigjagälskardigjagälskardig)

och tankarna snurrar.
svårt att fånga in dom.
svårt att tänka dom.

därför jag knappt bloggar.


knappt sovit de senaste nätterna.
har feber och migrän.
och helt sjuk mensvärk.



tack till alla vänner som finns här för mig.
jag älskar er, ni är bäst.

seriöst.
dom tror ju att jag har urinvägsinfektion, så jag går på penicillin, min andra kur.
men det blir inte bättre.
har också jättemycket migrän.
typ hela tiden.
är illamående hela tiden (men är nog migränen eller biverkning på medicin. tror jag)
har sjukt ont i hela kroppen, men mest i hjärtat och nedre delen av revbenen.
där under nånstans.
och i magen såklart.

jag är less på att gå på medicin som inte hjälper!
funderar på att boka tid hos läkare istället för på vårdcentralen.
får ju fan inte missa mer skola och så ska jag vara sjuk hela jävla tiden!

OCH JAG HAR INTE FÅTT MENS ÄN!
IRRITERAD!
haft jävla mensvärk i jävla 3 veckor snart.


och jag är sjukdomsparanoid typ.
tror att jag har allt!
ont i huvudet, hjärntumör!
ont i hjärtat, hjärtfel!
illamående, gravid såklart! (fast omöjligt!)
ont i revbenen, har dom gått av?

lala, sjukt less.
ikväll blir det plugga om jag orkar.

kanske borde börja ta mediciner igen, om jag gör det somnar jag lättare men får svårare att vakna på morgonen.
och då kommer jag sent till skolan eller sover bort hela dagen.
och om jag inte tar den somnar jag ibland, men ofta ligger jag sömnlös och får bara 3-5 timmars sömn under en natt.

imorgon ska jag försöka hinna boka tid hos syon.
och prata med erik och staffan.
och möjligtvis ringa och fråga när jag ska få träffa min läkare och min terapeut igen.
om jag vågar.

---

jag tänker tankar jag inte vill tänka.
jag blundar för saker jag måste se.
jag lever inte mitt eget liv.

kan inte den skrikande flickan inom mig bara dö någongång?

somnade vid 4, och nu är klockan 14.15.

Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om:

• rån
• misshandel
• sexuella övergrepp
• olyckor
• naturkatastrofer
• tortyr
• krigshändelser
• svåra upplevelser under intensivvård
• en svår förlossning.

Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.

Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever du den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat.

De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

• att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.
• att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
• en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
• minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

började med att jag försov mig, men kom bara typ 10 minuter försent till coda-repet.

orkar inte.

viktigt samhällsprov imorgon, och jag sover inte än. ska upp om 5 timmar, och orka heldag på skolan. jag orkar fan inte. men jag måste..

sov 2-3 timmar inatt. somnade tillslut efter 3 någon gång, vaknade fyra i panik. hade en jättehemsk dröm jag inte kommer ihåg nu. hursomhelst så kunde jag inte somna om på ett bra tag för varje gång jag vände mig om var det någon bakom mig..

jag förtjänar ingenting. jag är totalt jävla värdelös.

ångesten stör mitt liv så mycket den här sommarhösten. mer än den gjort på länge. det gör mig rädd, för det känns som om jag är på väg tillbaka till något jag inte vill till. depressionen vill ta över mig. hjärnspöken försöker ta över mig. jag försöker slita mig loss från det mörka och gå åt andra hållet. mot framtiden. mot något nytt.

jag är sjuk. alltså, allmänt sjuk, förkylning. tyck synd om mig.

JAG ORKAR INTE.