zombie milkshake.

sömnen är så utmattande, och det gör mig rädd. drömvärlden är mörk, som hallucinationerna jag försöker glömma. men min kärlek, william, är här och räddar mig.
fast han åker hem till sig imorgon, jag önskar han inte behövde. vill ha honom hos mig, alltid.
william är ett ljus som aldrig slutar brinna, han lyser upp mitt mörker, natt och dag.

egentligen borde jag må underbart bra, för jag har honom. men allt annat trycker hela tiden, på mina lungor, på mitt hjärta. det styckar mig, hatar mig, och inte ens william kan få mig att glömma.

men, ibland får han mig att göra det, glömma, även om det bara är för en sekund.

hursomhelst, så är det en fest imorgon jag måste gå på. egentligen känner jag mig för trasig, men jag ska försöka orka, försöka vara glad.

(låt mig inte bli dödad av zombiesar inatt igen)


scream your heart out.

tänk att ett skrik kan innehålla fler känslor än något annat. ett skrik.
jag tänker på en sak nu, på att skrika. hur svår det egentligen är. att höja rösten, släppa ut allt, i ett enda skrik. vissa, kanske du, tror nog att det är enkelt, och att mina ord bara är onödiga. men jag kan inte låta bli att tänka på det. kanske för att jag själv har problem med att skrika, problem med att släppa ut känslor.
jag tror att skrik är nödvändigt för själen. och jag tror att skrik är ett bra sätt att få bort de där känslorna, som får en att vilja skada sig själv, eller någon.
så när du läser det här, så tänk efter du också. skriker du ofta? minns du senast du skrek? minns du hur det kändes?
testa.

RSS 2.0