sömnen är så utmattande, och det gör mig rädd. drömvärlden är mörk, som hallucinationerna jag försöker glömma. men min kärlek, william, är här och räddar mig.
fast han åker hem till sig imorgon, jag önskar han inte behövde. vill ha honom hos mig, alltid.
william är ett ljus som aldrig slutar brinna, han lyser upp mitt mörker, natt och dag.

egentligen borde jag må underbart bra, för jag har honom. men allt annat trycker hela tiden, på mina lungor, på mitt hjärta. det styckar mig, hatar mig, och inte ens william kan få mig att glömma.

men, ibland får han mig att göra det, glömma, även om det bara är för en sekund.

hursomhelst, så är det en fest imorgon jag måste gå på. egentligen känner jag mig för trasig, men jag ska försöka orka, försöka vara glad.

(låt mig inte bli dödad av zombiesar inatt igen)