jag vet inte ens vad jag ska skriva egentligen. jag lever. jag mår väl okej.. känns som om jag tappat taget om världen, känns som om den snurrar fortare än jag hinner med. jag börjar gråta hela tiden, jag kallsvettas, ångest tar över mig.

ångest ångest ångest. ångesten som våldtar mitt sinne och mitt hjärta. ångesten som växer till panik. paniken som fyller mig, kväver mig och får hela min kropp att skrika efter frihet. friheten som jag saknar. jag är instängd i en burk av glas och syret håller på att ta slut.

jag kanske inte mår okej. jag kanske mår dåligt. vill bara inte. vill inte.