störning.

jag vill tro att allt är bra, men det är det inte.
inte när ångesten tar över, och hjärnspökena styr.
hur många månader klarade jag den här gången?
jag vet inte.
jag önskar att jag kunnat hålla mig kvar i verkligheten.
förlåt.


kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (publiceras ej)

URL/bloggadress:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0