det är mycket i skolan, det är mycket hemma, har bara inte orkat blogga. men jag har bestämt att jag ska bli bättre på det nu.

att varje dag tvingas stå ut med den skrikande smärtan som jag känner när jag ser henne, hör henne, är jobbigt. inte vanligt jobbigt utan skärande jobbigt, vill bara därifrån. men jag är på skolan iallafall, försöker klara av allt. och ibland känns det som om allt är som förut, även om det inte ens pågår under en sekund. någonting kan hända som gör att vi omedvetet sneglar på varandra i ett leende, bara för att inse att det inte är som det var en gång för länge sen.
tänk om vi kunde stanna i den stunden, och bara le mot varandra. tänk om.
jag saknar henne, jag saknar henne, jag saknar henne, jag saknar henne, jag saknar henne så att jag dör.

hemma är det svart och vitt, jag orkar inte, jag måste orka, jag orkar, jag orkar inte. funderar på att flytta hemifrån, skaffa en liten lägenhet och sånt. men jag är osäker på om jag klarar av att vara ensam..

ett stort + är att snart är det oktober och snart den 11 oktober och snart 3 timmars konsert med bara green day. det har varit ett dröm så länge, och äntligen ska den bli sann.





she sees the mirror of herself,
an image she wants to sell,
to anyone willing to buy.