kommer testa blogga via wordpress nu.

så jag flyttar HIT!

en månad senare.

urkult har hänt.
urkult var underbart.
massa fina minnen.

härnösand har hänt två gånger.
så sjukt kul, så sjukt bra jag mår där.
mängder av fina minnen.

och såklart massa roligt här i lycksele.

träffat massa nya människor.
träffat massa gamla vänner.

en bra månad.
fylld av pussar, kramar, kärlek, värme, galenskap.
men också en ostabil månad.
uppochner-månad.
hitochdit, utochin.

men, det bästa är att jag nu vet att jag ska få flytta.
om 63 dagar åker jag ner till härnösand för att stanna.
bo med min fina mao.
i vår fina lägenhet.
ska bli skönt med något nytt.
ska bli skönt att få stå på egna ben.
få en lugn i själen, vara hemma på riktigt.
men, jag kommer sakna alla här så mycket.
jag tror inte ni förstår hur mycket.
men jag måste göra det här, måste gå vidare i livet.
hoppas ni kommer och hälsar på.
och jag ska åka tillbaka hit så mycket jag orkar.

nu ska jag bara lyckas klara skolan.

instabil.

jag är livrädd.
humörsvängningarna blir större och större.
jag är inte närvarande.
minns knappt något från den senaste tiden.

det är lugnt så länge inget händer.
så länge inget får mig att svaja.
jag trodde tjafset skulle försvinna när hon lämnade mig.
men tydligen fortsätter det.
och jag klarar inte av det.
påminner bara om allt jobbigt.
och jag vill komma vidare från det.
det fick mig att svaja ikväll.
tur att jag ska till vup imorgon.


jag känner att jag behöver blogga.

men, jag tror jag tappat bort orden.
jag tror dom försvann med mitt hjärta.
men behöver försöka i alla fall.

denna sommar har trots allt visat sig vara en av de bästa.
haft så sjukt kul, träffat så fina människor, samlat på mig så många fina minnen.

men ibland, när det tystnar och mörkret lägger sig, så förlorar jag min kontroll.
tankarna kommer, tvingar sig på, kväver mig och tårarna rinner.
tiden går för fort för mig, hinner inte med.
behöver stanna upp, men det finns inte tid för det.

känns som om jag springer och springer, springer utan mål.
före hon lämnade mig hade jag ändå ett mål, då visste jag vad jag ville.
nu vet jag inte vad jag vill.
men jag vet att jag vill leva.
jag vet att jag vill kramas, pussas, leka, festa, dansa, leva livet.

men jag behöver trygghet, och det har jag inte längre.
egentligen hade jag inte ens trygghet med henne, eftersom det var som det var.
så trygghet har jag saknat länge nu.
och det är livsviktigt för mig.

kom trygghet, håll min hand genom allt.
jag behöver dig.
önskar jag bara visste vem du är, var du är, så jag kan hitta dig nu.
kanske har jag redan hittat dig, men hur vet man säkert?
hur vet man egentligen något?
jag vet ingenting längre, förutom att jag vill leva.
men kanske är det bara något jag intalat mig själv.
för jag vågar verkligen inte tänka efter.
jag vill inte tappa kontrollen, inte nu.
för denna sommar ska fortsätta vara en av de bästa.
efter sommaren, då tar jag tag i det.
kanske.


jag tappar mig själv.
jag försvann med orden.
jag försvann med hjärtat.

(hoppas hjärtat går att laga så orden kommer tillbaka, så jag hittar mig själv igen.)


nu orkar jag inte skriva mer.
vad har jag egentligen skrivit?
om du orkat läsa är du söt.

.


en mysig dag. det behövs.

sett nya true blood (!!!!!).
sovit i matildas soffa.
spelat wii med hon och jonathan.
fått matilda att tycka om lite vegomat (SCORE!).
nu vet jag inte vad som händer, men ikväll blir det mer wii i alla fall.

en fis ligger och sover!


på äventyr i norsjö!

jag är så sjukt bra på att hitta!
fast.. linn och carro hjälpte mig lite.
men nu är matilda här iaf :D

kanske dags att börja blogga igen.

fast tror jag ska göra en ny.
börja om på nytt.
tror att det behövs.
men jag ser väl.
skriver här när jag orkar tillsvidare.

har varit borta i 11 dagar.
först härnösand, var så underbart att träffa alla fina!
sen peace & love, helt fantastiskt.
träffade så sjukt fina människor.

allt roligt räddar livet på mig nu.
får mig att leva, ger mig hopp.
jag tror faktiskt jag förtjänar att leva.
äntligen!
hoppas det håller i sig.

speciellt tack till carro som har fått mig att försöka sluta vara så rädd och leva i nuet.
och till matilda som får mig att le nu när livet är så trasigt.
och såklart till alla andra vänner <33333

mycket händer, mycket har hänt.

och jag orkar inte blogga.
sen kanske.

btw: JAG HAR TAGIT STUDENTEN!

och fy fan vad jag redan saknar ES3.


lämnad.

jag har förlorat dig.
jag har förlorat min framtid.
men jag tar varje dag som den kommer.
märker att jag redan stänger av hjärtat och flyr, inte bra.
jag måste bearbeta det den här gången.
ska prata med psyk om att få hjälp.
jag hoppas det finns en chans för mig att bli lycklig någongång i alla fall.
på riktigt-lycklig.
som jag skulle ha varit med dig om du var min flickvän.
men hellre ingen flickvän alls än en som inte beter sig som en.
eller hur?

(men du kommer alltid finnas i mitt hjärta)

just nu behövs kramar och cigg.
och pokémon.


.


paniken gör mig rädd.

att vakna med den, leva med den.
idag är en dag då jag är rädd.

lämna mig inte.

allting börjar kännas självdestruktivt.
varje ord, varje sak jag gör.
att jag väljer att stanna gång efter gång känns självdestruktivt.
men jag har inget annat val.

paniken gör mig livrädd.
livrädd för livet.
livet utan dig.

stanna, jag behöver dig.

.


.


RSS 2.0