önskar vi hade lyckats stanna tiden när vi låg där i sängen och tryckte på pausknappen.
vill inte vara här, vill vara där, vill vara så nära att jag känner hennes andetag, hjärtslag.
jag är felplacerad, min plats ju är bredvid henne, min hand i hennes, föralltid.

jag är världens lyckligaste.
samtidigt är jag så ledsen.
jag är kär!
så kär.

inatt tänker jag drömma om kärlek <3

---

när madeleine for idag gick jag tillbaka till rummet.
efter jag bloggade tänkte jag att jag borde äta mer frukost.
jag gick ut i korridoren och gick förbi rum 109.
där inne bodde en hund som skällde hela helgen.
när jag gått förbi kom hunden utspringande.
monsterhunden!
orange och lurvig.
hoppade på mig och bet mig vid knäväcket!
blev livrädd och chockad.
fyfan vad ont det gjorde!
ägaren kom efter och slet in hunden på rummet igen.
han sa inget, och jag hann inte säga något.
gick fort som fan ner till frukostrummet.
åt ett ägg.
tänkte att jag inbillat mig allt med hunden.
gick upp igen, fortfarande ont.
en timme senare tänkte jag att jag borde kolla så det hänt.
kändes bara ömt då.
drog ner byxorna och ser att jag har två prickar vid knäväcket :o.
ojsan!
dumma hund.
eller ja, finns inga dumma hundar, bara dumma hundägare.

egentligen borde jag ha sagt att en vampyr bet mig kanske ;)