en gång när jag var trasig så gick jag till mitt gömställe.
min sten i lilla skogen nära mig.
jag klättrade upp på den och tjuvrökte, samlade tankarna.
maria skulle komma och rädda mig.
hon skulle bara handla.
hon kom efter en stund med choklad.

hon satte sig ner bredvid mig på min sten, vår sten.
vi pratade, hon räddade.

då, helt plötsligt, kommer en tant invinglande i skogen från vägen.
hon är full och ska kissa.
jag och maria börjar fnissa men försöker vara tysta.
tanten kissar.
hon försöker ställa sig upp, men faller istället baklänges.
med sin bara rumpa på barr och stenar.
hon svär och skriker och tar sig inte upp.
jag och maria försöker hålla oss ifrån skratt.
tillslut tar hos sig upp och vinglar iväg.
jag och maria skrattar ihjäl oss.
i det ögonblicket kände jag att om jag försvinner så kommer jag missa.
missa allt sånt här underbart som man lever på.

och sånt händer typ bara med maria.
och maria och den tanten räddade mig den kvällen <3


än idag ångrar jag att jag inte tog en bild.
hade ju kameran med mig!