samma gamla visa
jag har gått för långt, kan inte sluta gå hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå i ett ensamt rum, en sekund blir tusen år för ljus att nå. så djupa sår sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om men jag vänder om, än en gång orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt allting börjar om. jag kan börja om jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig när allting börjar om
kommentarer
Trackback