samma gamla visa

jag har gått för långt, kan inte sluta gå
hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
i ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
för ljus att nå. så djupa sår 
sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
men jag vänder om, än en gång
orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

allting börjar om. jag kan börja om
jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
när allting börjar om

kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (publiceras ej)

URL/bloggadress:

kommentar:

Trackback
RSS 2.0