i min uppochner-, utochin- och bakochfram-värld har en ny stjärna tänts på himlen. den heter didrik, och han lyser igenom allt det mörka omkring mig, i mig.

och jag ler på riktigt.




(jag vet att jag ser ut som bajs men det spelar ingen roll, jag är hellre lyckligt bajs än olycklig snygging.)